Ibland blandar vi ihop egoism och rätten eller kanske man till och med kan säga skyldigheten att älska sig själv.

Egoism är ju något fult - men att älska sig själv är absolut nödvändigt om man ska kunna älska andra.

Att älska sig själv är att ge sig själv tid och utrymme för att må bra
Att  lyssnar på sig själv innan man fattar beslut.

Eftersom du känner efter vart du själv står har du lättare att
lyssna på andra och möta deras vilja med respekt.

Att vara egoist är att tr reda på var andra står i olika frågor och hålla med dem för att slippa kritik.
Att ge andra skulden när man har fattat fel beslut eller gjort ett dumt val.
Att utnyttja andra för att få olika fördelar.

Oavsett det görs öppet och elakt eller är ett tyst manipulerande.

Det finns en sak som jag tror gäller för alla människor.

Det är att vi vill bli lyckliga.

Kan inte tänka mig att det finns någon människa som vill vara olycklig.

Det är en sak jag tror vi kan vara överens om.

Men hur blir man lycklig då?

Många tror att lycka handlar om att ha mycket pengar - största huset, finaste bilen, häftigaste semesterresorna.

Klart att pengar och fint hus kan ge tillfredsställelse - men det räcker inte.

Jag tror att vi kräver mycket mer än så.

Det är klart att man vill ha så mycket pengar så man kan äta, inte blir vräkt från sin lägenhet eller inte har råd att köpa något alls av det man längtar efter.

Kanske är det som Aposteln Paulus sa - att lagom är bäst.

han uttryckte det så att han inte ville bli rik för då finns risken att man inbillar sig att man är lyckad och faktiskt värd lite bättre än andra.

Men inte för lite sa Paulus - då skulle jag kunna bli en tjuv.

Ligger mycket vishet i den åsikten tycker jag.

Salvador Dali sa: "Det är skönt att ha pengar så länge man inte förlorar glädjen över allt man inte kan få för pengar."

Det håller jag också med om.

Men jag tror att det allra viktigaste för att vi ska känna tillfredsställelse är att vi känner att någon behöver oss.

Att vi kan göra skillnad för någon.