Jag tror de flesta av oss upplever stora krav i dagens samhälle.

Ändå är det kanske vi själva som måste välja

Fråga oss hur viktigt allt detta är som vi tror vi måste  hinnas med

Det är tufft att vara ung och leva under betygshetsen.

Så man kan bli nåt när man blir stor.

Och när man blir stor fortsätter stressen och pressen.

Jobba ihjäl sig för att vara en bra yrkesmänniska- en bra förälder....
Hela vårt liv kan bli en enda stressfaktor om vi inte stoppar.

Först när människor hamnar i olika kriser eller sorger brukar de uttrycka att
" Nu värdesätter jag det som är viktigt i livet"

Ibland behöver vi så att säga ta en titt på detta galna liv i ett ovanifrån perspektiv.

Vi springer omkring och vi jobbar livet ur oss för något som inte egentligen har något värde!
Visst är det bra att ha en utbildning!
Men är det det viktigaste.

Om vi  tänker efter älskar vi inte människor för att de är framgångsrika i i sina jobb.

Vi älskar dem för att de är den människa de är.

Vi pratar om livet och om att man skall njuta av varje dag.

Gå i skogen, känna dofterna. Umgås med dem man älskar. Gå sakta så man hinner se skiftningarna omkring oss.

Låta oss förföras och  förundras över allt vackert.

Ringa samtalet till gamla mamma eller gamla mormor.

När man blir gammal och sitter och reflekterar över sitt liv, kan jag garantera att det man ångrar att man inte gjorde inte handlar om att städa huset, damma eller bli bäst på jobbet.

Nej, det är då man ångrar att man inte LEVDE sitt liv, trodde på sina drömmar och gjorde det som man egentligen ville.

Nu står vi inför en underbar tid i naturen.

Våren är äntligen på väg - det går med stormsteg.

Låt oss ta vara på den - leva i den och glädjas åt den.

Ibland behöver vi ibland få ett nytt perspektiv på det vi gör - och ett sätt att få det är att fråga sig själv: "Vad skulle jag göra idag - om jag visste att jag skulle dö imorgon!"