kärlek



ååhhhh sicken underbar låt <3 Lyssna och njut..

<3

Den dag skall komma då min kropp ligger under ett vitt lakan på ett sjukhus och läkare har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar.
Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt blod till tonåringen som nyss drogs fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
 
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta endast givit honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv i min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen. Utforska varje skrymsle.

Tag mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra mot ett fönster.

Bränn sen det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni ska begrava nåt, så begrav mina fel, svagheter och fördomar.
Och ge mina synder till djävulen, min själ till Gud och om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som verkligen behöver det.


Steget..

 

Jag måste få ge mej själv en dag, då min

Tanke får sväva fritt,

en dag då jag tar mitt första Steg,

och vet att det Steget är mitt!

 

Jag vill vakna upp i ett eget rum,

och resa mej upp, och stå på golvet en stund,

och fråga mej själv,

åt vilket håll ska jag gå?

 

Ett Steg i sänder!

Och sedan ett Steg till!

Det blir härligt att se vad som händer,

när man går åt det håll man själv vill!

 

Jag måste få fråga mej själv,

Vem jag är,

och varför jag gör det jag gör?

 

Jag kan inte leva med dörren stängd, om mitt Liv står där utanför.

Och ropar man på mej från alla håll, så svarar jag -

Vänta en stund!

 

Idag vill jag följa min egen röst.

Idag är jag ingens Hund.

 

Ett Steg i sänder!

Och sedan ett Steg till!

Det blir härligt att se vad som händer,

när man går åt det håll man själv vill!

 


<3


Otroligt Fina Låtar...




<3


Kärlek

Härmed säger jag upp mig som vuxen...

Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring. Jag vill gå på McDonald’s och tro att det är en trestjärnig restaurant. Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem. Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och kolla på när grenarna rör sig i vinden... och så vill jag ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag. Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska pölarna.
Jag vill att mamma skulle ha gjord goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då ...livet var enkelt och ingenting bekymrade mig. När jag kände till allt om färger, multiplikationstabellen, barnsånger och Kalle Anka var en höjdpunkt endast på Julafton. Allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om Allt jag visste var, att vara lycklig för att… jag inte kände till de bekymmer, jag skulle bekymra mig för! Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen. Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter. Jag vill att Mamma skulle ha ringd obehagliga samtal och löser mina problem Jag vill inte tänka på att få lönen/studielånet att räcka en hel månad Jag vill slippa räkningar, skvaller och avundsjuka Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, och drömmar. Och jag vill göra änglar i snön och få lov att kasta snöbollar utan att nån tycker att jag är barnslig… Jag vill inte mista människor jag Älskar och bryr mej om. Jag vill att kärlek är nåt lätt och roligt.Jag vill att allt som var oskyldigt, är det som finns kvar när man släcker ljuset på kvällen
Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen. Vill du diskutera detta får du fånga mig först


Tänkvärt....

Om jag ska kunna föra en människa
till ett bestämt mål måste jag först finna henne/honom
där hon/han är,
och börja just där.
Den som inte kan detta vilseleder sig själv när hon/han tror
att hon/han kan hjälpa andra.

För att hjälpa en medmänniska måste jag visserligen förstå något hon/han inte förstår
men först och främst förstå
vad hon/han förstår.
Om jag inte gör det
hjälper det inte att jag kan och vet mer.

All verklig hjälpsamhet
börjar med respekt för den jag ska hjälpa.
Därför måste jag förstå:
Att hjälpa är inte att härska utan att tjäna.
Inser jag inte detta, så kan jag inte hjälpa någon






<3


MOBBNING...


Kanske låter lite bitter här nu men det blir så tröttsamt att se, och varför vill man inte förstå?

Det är absolut inte OK att mobba ut någon eller andvända någon som hack kyckling enbart för att dessa människor sticker ut i mängden mer en just DU kanske gör, Men är dom verkligen en sämre människa för det? som då måste höra dagligen hur störd,dum i huvet hon/han är bär fel kläder osv.
 Dessa människor är precis som du och jag, dom har två ben,två armar, hjärta, lungor även dom har drömmar osv

Men har du tänkt på DU som BLIR mobbad att dessa människor som mobbar kanske är dom som rent av är dom svagast att det är egentligen DOM som behöver hjälp,
Tycker verkligen DU att DU är värdens sämsta,fulaste människa du kan tänka dej att du inte är värd skiten under skorna??

TÄNK OM helt en gång!!!

Försök istället att tänka vilken underbar människa JAG  är och säg det gärna högt till dej sj framför spegeln varje dag.
Jag har faktiskt vilka förutsättningar som helst  här i livet som precis vem som helst har, jag måste bara välja hur jag ska använda mej utav det.
för precis allt i mitt liv är ju inte skit även att jag hade en dag då och då som jag kände att livet höll på att rasa ner.
Det är inte jag som är en grå zoon här i livet utan det är faktiskt dom som mobbar som behöver den största hjälpen med att bygga upp sin självkänsla och sitt jag.

Du kan påverka reaktionen hos andra genom att ändra ditt sätt imot dom
genom att göra det ändrar du inte enbart dej själv utan också andra.

Till ER som mobbar..

VARFÖR?

Tänk om det var DU som var den som vart mobbad, hur skulle du sj känna dej i deras situation?

SKÄRP TILL ER ISTÄLLET!!!

Mobbning är allvarligt och sätter spår för resten av människors liv, även om det kan handla om något man säger och inte menar eller om man inte har någon tanke bakom sitt agerande. För vare sig man tror det eller ej, kommer allting tillbaka emot en på något sätt och en vacker dag får mobbarna stryk av den eller dem som fått nog av att se det här. Eller i bästa fall blir dem själv mobbade. Med bästa fall menar jag att dem då kanske inser hur det kändes för dom som blev mobbade.




Tisdag Natt...



Helloj..

I morse när jag var på väg till jobbet skulle jobba 8-15 så lyckades jag göra en man väldigt glad,
 inte vem som helst utan en uteliggare, han fick en cigg och han sken upp som en sol, hur underbart är det inte att kunna göra andra människor glada och dessutom krävs det så lite. Han gjorde även min dag kan jag ju medge =)

Nu sitter jag på mitt andra jobb och ska jobba vaken natt började 23 och slutar kl 8 imorgon bitti,
jag förstår inte ens hur jag orkar jobba som jag gör och ändå ta hand om hemmet, Hampus ,Leah umgås med vännerna och ändå hålla leendet uppe.
Jag vet att jag borde lyssna bättre på min kropp men jag måste göra det jag gör för att kunna överleva, men det vänder väl för mej med vart efter får man väl hoppas jag på.
Annars rullar livet på som vanligt och jag är otroligt tacksam för mina vänner som finns för mej och som ställer upp med det ena och det andra ni ska veta att det ni gör betyder väldigt mkt för mej <3

Imorgon kommer det nog bli en helt underbar dag känns så i alla fall..
och det gillar vi skarpt =))
Ska njuta utav mina lediga dagar tillsammans med Hampus & Leah och bara göra en massa skojigheter en hel det mys får det bli.. <3

Näe nu måste jag nog gå en runda så jag vaknar till liv igen ppjjuuu många timmar kvar att besegra...

Over and out så länge på återssende


Underbar <3


En dag I sänder...

Idag har varit en "mindre bra dag"
på nåt sätt har jag kännt mej så ensam visst jag kör på med mitt race men ibland är det nog smart att stanna upp och tänka efter på varför man just gör som man gör.
Jag har absolut dom bästa runt omkring mej och jag vill inte byta ut dom för nåt här i världen, mina vänner/Familj är min dagliga kompass här i livet vad skulle jag göra utan dom egentligen?
och inte tala om min älskade son, han är mitt ALLT, om inte han fanns vet jag inte vart jag hade varit i dag.

Även att dom fyller ut mitt liv så är det ändå nåt som fattas mej, jag skulle vilja ha/göra så mkt mer en så här.
Det finns nåt i mitt liv just nu som tynger mej nåt enormt mkt (Dagligen)
och jag vet att jag måste göra nåt åt det men jag vet bara inte vilken ände jag ska börja på och jag vet inte vart jag ska få modet till att fixa det, jag kanske verkar tuff utåt men jag är rätt liten jag med mellan varven.



Nu har jag i alla fall tagit tag i det där med mina jobb och sagt ifrån om dygn/kvälls pass
känns rätt trist då jag verkligen behöver dom passen men Hampus går före absolut alla jobb som finns.
Mår han bra så mår jag bra.
då jag inte längre har några barn lediga helger utan har Hampus på heltid, pga olika omständigheter med den andra halvan, men jag hoppas att den biten också löser sej i framtiden, just nu känns det som ett hopp löst fall.
har inga förhoppningar alls utom att jag vill att dom ska ha en sån god kontakt som möjligt men även det känns som det håller på att spricka, men jag kan inget göra så mkt åt det då det känns som allting annat är mkt viktigare.
Och jag är uppriktigt ledsen för Hampus skull..



Och Lille Leah går det jätte bra med fortfarande idag har vi varit på jobbet en sväng och hälsade på sen har vi åkt spårvagn och hon fixade det riktigt bra, hon är en riktig mamma gris lilla hjärtat <3

Imorgon ska jag jobba mitt sista dygs pass för en tid så då ska leah få vara hos Sandra och jag hoppas det kommer att gå bra, sen kommer Emma och hämtar henne på eftermiddagen.
har så fina vänner som ställer upp när det krisar (annars med) så dom förtjänar verkligen en egen stjärna på himlen

Nu ska jag försöka ta tag i min packning och försöka tänka på nåt annat, en dag imorgon med och jag hoppas den blir bättre en denna dag.

sköt om er alla fina människor där ute
på återseende <3




Tillökning..

Den 24 Juni fick min lilla familj tillökning utav en liten tjej vid namn Leah,
hon ska få vara hos mej tillsvidare, så hon är inte min.

Under dessa dagar har det hänt massor med henne och lika mkt som hon är BILLIG så är jag otroligt stolt över henne <3 första dagarna när vi mötte andra hundar så var det "Mörda" nu idag så kan hon kolla på hundarna, låter lite grann men inte överdrivet mkt, så det är ett plus i kanten.
hon är en tjej som gärna vill hålla ihop sin familj och är där jag är så det har verkligen blivit mattes flicka,
hon vaktar sitt hem och säger till om det är nån som är i närheten, nu är det inte lika överdrivet som det har varit och skäller inte lika mkt då någon kommer innanför dörren =))
att lämna henne ensam hemma kämpar vi med då hennes bur inte är så populär längre,
så nu får jag börja med att ta bort allt i fönstrena innan jag lämnar hemmet annars ligger det på golvet och det är mindre populärt, men det kommer nog bli bättre det med vart efter *Hoppas jag*
Jag verkligen älskar denna lilla go bit.







Nåt som hänt som är mindre roligt är ju att klantiga jag lyckades toa doppa min mobil på jobbet så det vart nog det dyraste toa besöket jag varit med om för min del någonsin  =(
pengar jag egentligen inte alls har men vad gör man?
aja bara vänta 2veckor innan man får en ny men hoppas den kan komma långt innan dess.

Näe nu ska jag göra lite nytta här hemma som vanligt..

ha en fortsatt bra helg allesammans

Over and out


Tacksam..

Är väldigt tacksam över att jag är född till den kämpen jag faktiskt är,
klart livet är inte alltid en dans på rosor, alla vi människor hamnar någon gång i livet i olika svårigheter som andra kanske tycker verkar som ett lyx problem.

Men vem har egentligen rätten till att trycka ner en annan människa?
pga olika omständigheter.

Alla har inte JOBB, utan springer omkring som jag på 70 olika ställen och ändå får livet att relativt gå ihop sej,
att varje månad känna den där extrema ångesten som håller på att äta upp en innefrån
hur ska denna månad gå? kommer man få ihop till allt man faktiskt behöver i dom där ca 4 veckorna till nästa lön kommer in på kontot.
kommer man få pengar i huvudtaget denna månad???

då det finns dom människor som har ett fast jobb fast inkomst som vet vad dom har och röra sej med varje månad och ändå ha pengar KVAR då nästa lön kommer.
och vissa som ändå har det kanske ändå inte får pengarna att räcka till trots allt.

Men varför är det då okej för "VISSA" att klanka ner på en annan som inte alls har dessa bekymmer? och varför gå och prata bakom ryggen på den det gäller en att gå till den direkt?

för mej handlar det om att dessa människor är så förbanat rädda att ta koflikter
och försvara sej själva med taggarna utåt DIREKT då man öppnar upp för en disskution av olika anledningar.

ATT FÅ HÖRA

förstår inte varför han/hon tog det där jobbet från första början 
och få lämna bort sitt barn titt som tätt 

han/hon har ALDRIG några PENGAR


Han/hon har ju inget jobb, kan ju inte vara så jobbigt för dessa personer

han/hon sätter inga regler på sin/sina barn 
barnet/barnen får göra precis som dom vill

Det är han/hon det är fel på 

han/hon är tjock/smal

osv listan kan bli lång

men då är min fråga,
vart har den andra förälderna tagit vägen?
var man inte två om barnet/barna från början?

Angående pengar, har du någonsin varit FATTIG eller långtids arbetslös?

har du rätten till att ens klaga då du kanske inte har ditt/dina barn mer en vad den andre föräldern har?

har du någonsin tänkt på att det stora FELET kan ligga hos dej själv?


Utav en person som inte vet hur det är att vara heltids & ensamstående förälder 
och som inte anstränger sej för fem öre för att vara den bästa förebilden för sitt/sina barn bör för mej inte yttra sej, med tanke på att det är mkt som denna person slipper göra.

 glöm inte häller den stora delen i det hela, UPPFOSTRAN 
det är inte häller meningen som ensamstående förälder som har delad vårdnad eller icke ska arbeta imot varanda utan det är meningen att jobba till ett gemensamt mål och det är att få våra barn växa upp i en bra & trygg miljö och att allt annat runt omkring ska fungera.
och att vi som föräldrar har eller åtminstonde försöker att ha en vättig och fungerande dialog med varandra för vårt/våra barns skull.

att vi som föräldrar inte går jämt ut alla gånger ska ändå inte våra avkommor lida för utan man måste faktiskt ibland bita ihop, & ärligheten vara längst.
att inte häller prata med varandra fungerar inte i längden som vissa människor verkar tro.

lämnar detta inlägg med att

dina barn är ALLT du har, ta vara på tiden innan det är försent  <3



Jag kommer Kämpa för min son ända ner i graven 
och garanterat finnas vid hans sida även efter livets gång,
kommer aldrig lämna hans sida inte häller när han behöver sin Mor som mest <3 
 
Bästa dagen i mitt liv 2010/12/28 kl 10:59


.......


Män. Människor. Män i skor. Mycket märkligt. Så mycket de påverkar och så oberörda de verkar. Hur kan de fastna utan att förstå? Varför känner jag utan att känna dem? Finns jag i deras tankar när jag enbart tänker på dem? Jag vill verka kall men jag kan inte kyla ner mina känslor. Det gör ont men smärtan verkar förstå att den ska attackera mig. Varför låter jag mig falla för de värsta? Jag gör det. Sätter punkt. Sen gör jag det om igen.

De vackra, fina, fantastiska ger mig allt jag kan önska mig. Men jag väljer de som sårar och smärtar mig. Varför? Är jag dum? Är jag farligt fånig? Lyssnar jag för mycket på mitt hjärta? Eller för lite? Eller vad gör jag för att falla fel? Om livet fortsätter ge mig sådana fallgropar vill jag inte falla för fler. Om jag bara kunde få hamna rätt. Somna i rätt famn. Inte i en som vänder ryggen till. Inte i en som lämnar mig ensam i mörkret. Inte i en som håller någon annan lika ömt som mig.

Den dag han finns vid min sida - märker jag det? Märker jag? Jag har haft det, men avvisat det. Jag har sett det, men blundat. Jag har förstått, men för sent. Tänk om jag hade min chans, min vinstlott, min enda möjlighet till det man kallar trygghet. Tänk om det inte kommer tillbaka igen? Tänk om jag skulle nöjt mig med det som var? Varför? Ska man nöja sig med något som inte känns helt rätt? Nej. Det kan inte vara så. Inte i min värld. Det ska vara allt eller inget.

Man kan inte ha ett liv som bygger på en ostabil grund. Inte något som kan vara något det inte är. Jag måste få allt. Känna allt. Vilja allt. Hur kan det kännas så hopplöst? Det som verkat så bra, känts så rätt, varit så nära rätt har ändå varit så fel. En känsla ska vara en vägvisare, men min kompass verkar ha fastnat. Om jag går dit mitt hjärta och mina känslor väljer att gå kommer jag att fortsätta snurra runt i cirklar. Cirklar som går runt, cirklar som inte har något slut, cirklar som utmattar mig. Känslomässigt utmattar mig. Går det? Ja, verkligen.

Många gånger önskar jag mig mer styrka. Jag känner mig så svag. Sedan så full av livskraft. Plötsligt är jag oerhört vek igen. Det går i vågor. Det kastar mig upp och ner, fram och tillbaka, vrider mig ut och in. Jag känner allt och ingenting. Så rätt i livet, men undrar ändå om allt bara är fel? Gör jag rätt val? Borde jag välja annorlunda? Ska jag tänka på mig? Eller på andra? Jag önskar svaret var klart och tydligt. Jag borde svara att jag ska tänka på mig själv.

Men alla har inte samma åsikt, vem ska jag lyssna på? Vem bör blandas in när jag ska göra mina val? Familj? Vänner? Sverige? Europa? Världen? Eller bara jag själv? Den dag jag vet vad jag vill göra så gör jag det. Jag kan inte vänta. Jag bör inte vänta.

Skjuter jag upp livet kanske jag aldrig hinner leva det. Väntar jag för länge kanske väntan är förgäves. Jag kan inte ta livet för givet. Jag vill inte ta livet för givet. Det är alldeles för stort. Det är alldeles för värdefullt. Det är alldeles för allvarligt för att tas på allvar. Tänker jag rätt? Tänker jag fel? Vem vet? Vem bestämmer?




När eller om man väl träffar sin livs kärlek

Är det ödet eller slumpen som styr? Har alla en person som det är meningen att de ska leva resten av sitt liv med? En tvillingsjäl, en själsfrände, en soul mate?
Någon som man passar ihop med som två pusselbitar?
Eller gäller det bara att vara på rätt plats, vid rätt tid, vara på rätt humör och ha en jädrans tur?
Man träffar någon, tycke uppstår, man jobbar på sin relation och lär sig att leva med varandra.
Förälskelse är ju ändå en övergående fas, så varför ödsla tid på att hitta sin tvillingsjäl? Han kanske inte ens finns?
Fast vad händer om man nu springer på sin soul mate och man inte fattar det? Tänk om man avfärdar honom för att han inte ser ut som den dröm man man har föreställt sig?

jag kanske låter väldigt bitter här men det är jag inte eller jo kanske lite
Jag är absolut nöjd med mitt singel liv och att vara en ensamstående mamma
men självklart så kan man ju sakna den där biten att få komma hem till någon eller det där att laga mat ihop osv
bara att få ett sånt där uber gulligt sms på morgon kvisten eller nåt under dagen som faksiskt gör dagen ännu bättre en vad den redan är, gå och lägga sej tillsammans med mannen man faktiskt tycker om och även få turen att få vakna upp bredvid honom.

Har funderat lite på det där med kravlöst förhållande men tyvärr så kommer det inte häller att fungera i längden för förr eller senare så kommer det komma in krav in i  det som först skulle vara något  "krav löst"
det finns alltså inget bas utbud man kan ansöka om.

har dock tappat tråden helt nu men det var i alla fall lite tankar och funderingar i förbi farten detta
jag bara önskar att det skulle finna en handbok eller åtminstone en facit bok på alla dessa nitlotter man springer på som tydligen lider utav det ena och det andra men man ska väl vara nöjd med att man i alla fall har lärt sej nåt på vägens gång.

Jag förtjänar så mkt mer en vad jag fått hittills att det faktiskt snart borde vara min tur att finna kärleken och slå sej till ro, begär inte mkt bara en dos kärlek & älighet

************************

Om dagens dag så har jag i alla fall haft en kanon dag tillsammans med goda vänner mkt prat och mkt skratt
så tacksam över att jag har så underbara vänner runt omkring mej,
nu sover i alla fall min älskade dvärg och jag njuter utav min egen tid som snart ska flyttas över från datorn till ett varmt skumbad med tända ljus, mys faktor på slagen here I Come  =))




RSS 2.0